Sida 353

är butter, skrovlig, kortandat flämtande. Orden
äro icke artiga, tonen är avgjort oartig. Men Judit
Brahm som bär på ett stort, dock icke särdeles
väl övertänkt beslut, har icke tid att fästa sig
vid smärre obehag. Det är för henne angelägnast
att möta fiendens blick. Hon tror, vad varje kvinna
medvetet eller omedvetet tror, att blicken är den
enda verkliga och verksamma kontakten mellan
tvenne människor.

Bankchefen undviker hennes blick, samvetsgrant.
Kanske beror det på en slump, kanske delar han
hennes tro. Han håller alltjämt huvudet sänkt,
visar endast den platta pannan och näsryggen i
fågelperspektiv. Men för att giva hållningen
rimligt skäl har han dragit ut en liten låda till höger,
strax under lampan. Det är antagligen en
lönnlåda, eftersom den illa passar till bordets
arkitektur. Det är också möjligt att han i den lådan
förvarar hemliga upplysningar om sina offer. Han