Sida 355

... bringa firman på fötter igen?

Verkligen - nu ser han upp. Blottar sin
angreppspunkt, sina ögon. Mattgrå iris inom
gallsprängd vita, pupiller som knappnålshuvuden, sakna
blick, sakna allt som kunnat inge Judit Brahm
förhoppning.

Med en fumlig rörelse griper han efter
rumstelefonen, för talröret till munnen.

Brahm & compani.

Ett ögonblick. Filtdörren öppnas, sekreteraren
med konvolutet under armen trippar in, lägger
konvolutet framför chefen och försvinner. De korta
feta fingrarna fumla otåligt med konvolutets lock,
men plötsligt skjuter pekfingret ned på etiketten,
nageln stryker ett bekräftande streck under
kråkfötterna.