Sida 364

nödvändigheten, medlet, målet, och kortaste, rakaste
vägen att nå målet.

Allt detta, som är på förhand väl genomtänkt
och överläst, säger Judit Brahm, och dessutom
åtskilligt mera, som hon icke ens i sägande stund
kan känna igen som egna förnuftiga tankar eller
förnuftiga tankar alls. Ty för stunden har hon
egentligen endast en tanke, ett begär, en brinnande
bön till den Allsmäktige, i vars hägn de dårar stå
- att denna heroiska offerhandling, som ibland
synts henne vidrig, ibland stor och upplyftande,
att den dock icke måtte bli en löjlighet, en
passande anekdot för unga herrar med runda
huvuden, runda ögon och runda, putande, tisslande
munnar.

Han ger henne god tid att tala, kanske alltför
god tid. Ty sanningen att säga börjar den säkert
och logiskt arbetande lilla hjärnan att producera