Sida 366

besynnerliga, brutalt ohövliga tankspriddhet. Det
är dock ett litet under av graciös och dåraktig
ungdom, denna flicka som förtvivlad kämpar för
att rädda sin stackars kvinnliga heroism från
hånlöjets besmittelse. Han ägnar henne icke en blick -
vete gud om han ens längre lyssnar till så barnsliga
läppars visdom. Det är åter denna mystiska
lönnlåda som helt fängslar hans intresse. Han böjer
sig ned, skuggar med de gulvita feta händerna,
ser - ser - ser - rynkar pannan som när man
skärper blicken för att omsorgsfullt granska.

Plötsligt stänger han lådan, nej, slår igen den
med en smäll så hård, att den rundögde lille
herrn på andra sidan filtdörren hoppar till.

Varför? Judit Brahm har rest sig och sträckt på
tå lutar hon sig fram över bordet, stirrar med
heta, förskräckta, nyfikna flickögon. Hon förmår
icke längre behärska sitt begär att utforska det