Sida 469

riktigt snällt att ni inte är rädd -

Han tvärtystnade, förlägen över sin iver. Han
kände sig eländigt hemlös här i fiendeland, men
det var en känsla som icke borde förrådas för
första bästa. Lyckligtvis tycktes hon ha sina tankar
på annat håll. Hon hade lutat sig ned över den
döde. Hon strök honom över håret och pannan på
samma mjuka, lugnande sätt som soldatens flicka
brukade, men nu sade hon:

Vi ska inte bli stående här. Ni är väl hungrig?

Hon förde honom ut i salen, tände taklampan,
bredde en duk över bordet. Hon tog hans kask
och kappa och hängde dem i förstugan. Geväret
rörde hon icke. Han ville ogärna ställa det ifrån
sig. När hon gick ut i köket, passade han på och
lade det under bordet. Han höll foten på kolven.
Hon dukade upp en hel festmåltid. Soldaten tog