Sida 473

han om far och mor, om sin barndom. Helst hade
han talat om sin fästmö, men det vågade han icke.
Hon lyssnade uppmärksamt, smålog, när han
skrattade. Plötsligt frågade hon: Er fästmö då? Ni
berättar ingenting om er fästmö? Han rodnade.
Det var ju ingenting att tala om. Lösa
framtidsplaner. Hon gav honom rätt.

Ni får kanske aldrig se henne mera.

Soldaten suckade. Han tänkte: Varför plågar hon
mig med detta? Jag skulle önska att hon satte
sig här bredvid mig. Jag skulle vilja hålla hennes
hand i min. Jag är så ensam.

I detsamma steg hon upp och gick bort till
farstudörren. Hon lyssnade. Soldaten vred sig
oroligt på stolen, han böjde sig ned och makade
försiktigt till sig geväret. Kvinnan återvände till
bordet, hon flyttade sin stol närmare soldaten.