Sida 476

att tänka på det, hade han öppnat några knappar
i vapenrocken. Fältfasoner! Han knäppte igen. Men
det ville hon inte. Nej, nej, han skulle vara som
hemma hos sig. Åtminstone för i natt skulle han
ha ett hem. I det hon åter knäppte upp knapparna
vidrörde hon hans blottade hals. Han grep henne
i armarna och drog henne intill sig. Hon
spjärnade emot helt lätt. Då vidrörde deras fötter
geväret. Bajonetten slog med ett stålklingande ljud
mot bordsbenet. De ryckte till.

Soldaten brast i skratt.

Där ser ni! sade han. Här sitta vi nästan som
man och hustru i vårt hem vid dukat bord. Men
under bordet ha vi bajonetten. Cest la guerre.

Hon reste sig hastigt och gick ut i köket. Nu
har du förnärmat henne, tänkte han. Vad du är
klumpig och dum. Trodde genast att hon skulle