Sida 130

sandwichmannen med den pikanta affischen - och
han vill icke störa henne. Tvärtom är det honom
så gott att så här som osedd betraktare av »stoffet»
i fantasin utforma den bild som skall skapas av
korgens lullull och flickkroppen i fönstret.

Där står han således och tummar sina tyger,
böjer sig hit, böjer sig dit, kisar på målarmanér.
Och ju fler konstnärliga krumbukter han utför,
desto svårare tyckes honom konsten. Ack, visst
går det ju an att hölja kroppen i siden och falska
juveler - men när han granskar det bleka,
förgrämda på en gång veka och trotsiga flickansiktet
finner han att allt hans kram, hans siden och
sammet, glasdiamanter och vaxpärlor glittra mer
fattigt och falskt än någonsin förr. Han skakar
på huvudet och suckar, suckar så tungt att flickan
väcks ur sina tankar.

Själv är hon inte svår att tillfredsställa, hon