Sida 135

Hon dansar fram mot den ljusnande kavaljeren,
böjer sig över honom, lägger sin arm kring hans
skuldror, närmar sitt ansikte till hans. För några
ögonblick bildar hon och han just samma grupp
som hon och han på affischen. Och för att sätta
pricken över i, och därför att hon nu befinner
sig i ett så uppsluppet lynne och för att driva
tusenkonstnärens och fru Grossmans beundran till
sin spets, fullkomnar hon affischens skälmaktiga
innebörd och uppfiskar ur den förblindade
kavaljerens ficka ett föremål, som med virtuos flinkhet
döljes i den svarta dominons veck.

Hundra lampor glöda kring den pikanta affischen,
guldlivréer vakta vinterträdgårdens grind då den
svarta dominon och kavaljeren träda in i
härligheten. Kavaljeren dröjer kvar för att ordna
biljetterna, dominon skyndar förut. Hon kommer in i
avklädningsrummet. Här falla de mer eller mindre
mörka, enfärgade, enkla pupporna, och den ena