Alla Böcker

Sida 137

Labyrint I

Labyrinten

Hjalmar Bergman

- räddar henne från att bli uttittad eller diskret
utförd av någon funktionär. Masken! Oförtydbart
och lugnande säger den: Ni ser ju att det är narri,
mitt herrskap, ni kan väl aldrig tro att hon är
tiggerska på allvar? Lyckad eller ej, är det en
maskeradkostym hon bär. Oroa er inte; hon
kommer att tigga på ett förtjusande putslustigt och
skälmskt sätt - alldeles som ni!

Fastän belägna i vitt skilda världsdelar finns
det dock en viss likhet mellan vinterträdgården
och labyrinten. Helt naturligt för resten - den
ena en labyrint för nöden, den andra för nöjen.
Gångarna slingra som gränder, belysningen är
clair-obscur, med den skillnaden dock att ljuset här
är så strålande klart, mörkret så smeksamt. Det
finns till och med här som där en »huvudgata»,
en lång, rak, nästan tunnelliknande mittelgång.
Mot den öppnar sig här och var en lövsal,
flödande i ljus.


Föregående Sida - Nästa Sida