Sida 141

skymning en gestalt, som tycks framfödd,
framsprungen ur ögonblickets grå stämning. Mitt upp
i det skimrande feeriet blir dess tarvliga
verklighet overklig. Tiggerskan går fram till honom,
räcker ut handen med sin maskeradgest, som icke
är någon maskeradgest. Han dröjer ett ögonblick,
yrvaken, så griper han henne kring handlovarna,
drar henne intill sig, befriar henne från masken.

Återfunnen! Ögonblick av overklighet, av dröm!

Men feeriets gäckande verklighet sticker snart
fram, sticker fram ur gångarnas skymning i
grinande, gäckande masker med nyfiket glittrande
ögon. Från alla håll störtar maskeradens brokiga
virrvarr över dem, sveper in dem, drar dem med
sig i en begynnande ringdans -

Som plötsligt avstannar. Feeriets mekanism
rubbas -