Sida 142

En herre som i pompös värdighet och stelhet
kan förliknas vid själva fru Grossman har blandat
sig i leken, försiktigt trängt fram till tiggerskan.
Han rör vid hennes arm. Säkert önskar han
ingenting högre än att detta lilla intermezzo skall
avlöpa så obemärkt som möjligt. Han vill blott helt
diskret avlägsna en olämplig person, en person
som stör festen, en person som en viss nervös och
förtörnad och förbryllad ung man utpekat för
honom.

Men hans diskreta avsikt korsas betänkligt av
den hetlevrade unge herre som nu är tiggerskans
kavaljer. Och under det att hon står där till synes
alldeles oberörd och under det att amoriner och
diavoletter, nymfer och fauner alltmera vidga
kretsen kring honom och henne och den värdige tredje
för han hennes talan med en kraft som stegras
till vrede.