Sida 144

till stumt förakt, hur den misstänkta och hennes
försvarare, bedövade lika mycket av den plötsliga
stillheten nu som av stormen nyss, långsamt gå
mot mittelgången, försvinna i dess skymning.

Där inne i skymningen få deras
sömngångaraktiga gestalter plötsligt ett nytt liv. Flickan slår
armarna kring sin ridderlige försvarares hals,
trycker sig intill honom.

Fauner och nymfer skratta.

Maskeradens brokiga virrvarr slår ånyo upp i
ljusan låga.

Fru Grossman halvsover bland sina katter, tåligt
bidande att hennes pensionärer skola återvända
med sinnen och hjärtan fyllda av all världens
härlighet och väl också med något i händerna -