Sida 101

långt drag, ställer den ifrån sig, reser sig, går -

Och nu utspelas ännu en liten scen, vanlig eller
ovanlig. Madonnan förlorar något av sin orörlighet,
den juvelprydda handen griper brödskålen, hennes
egen ack så rika brödskål! - och räcker den mot
flickan. Hennes leende blir mer strålande, mer
varmt, mer inbjudande. Hon säger också några ord,
vänliga, förtroendeingivande. Hon makar åt sig,
bjuder plats -

Men allt detta har en oväntad verkan. Flickan,
som dröjt en sekund i steget, som ytterligare ett
par sekunder fascinerats av korgens rikedom, låter
nu blicken stiga från den stengnistrande handen till
den blottade barmen, till det söta, rödsminkade
leendet, till de glänsande ögonen. Och plötsligt
ryser hon till, skakas från huvudet till fotabjället,
går. Flyr - om hon nu verkligen är i stånd att fly.