Sida 105

nästan vara frestad att säga detsamma om deras
personer. Tre väluppfostrade, välklädda unga män,
som på lovligt sätt och lovlig ort fördriva
kvällstimmarna - se där vad fönstret avslöjar.

Kanske dock att den ene av dem - just han som
sitter vänd mot fönstret - har någonting alltför
vekt och på samma gång alltför livligt i sitt
väsende, sitt uttryck, för att vara fullt korrekt, fullt
pålitligt korrekt.

Och vidare - det lugn, det bekymmerslösa, en
smula liknöjda välbefinnande, den svala, trygga
munterhet som omger ungdomen där inne böra
icke just de verka som någonting högst underbart
och nästan ofattligt på en människospillra som
nyss, sugen framåt av det lockande skenet, lämnat
labyrintens skuggvärld?

Flickan blir stående vid fönstret, orörlig. Hennes