Sida 108

faller sig naturligt för en ung flicka att småle mot
en ung man.

Småler och rör läpparna i en viskning.

Men leendet endast förstärker det hemska i
synen. Och vad kan viskningen vara annat än
hånfull eller smutsig. Den unge mannen rätar på sig,
stryker med handen över pannan, rynkar
ögonbrynen. Han fattar i gardinen och drar den hastigt
för fönstret. Står några ögonblick eftertänksam,
ropar och räcker åt den inträdande betjänten eller
uppassaren (som i sitt slag är om möjligt än mera
korrekt än sina herrar) ett mynt åt tiggerskan
där ute.

Varmed allan rättfärdighet är uppfylld. Ty
tiggerskor och mynt är onekligen den enda
tänkbara kombinationen.