Sida 115

hans unga herre.

Dock, hans medlidande är ju alltjämt lika varmt.
Då flickan slutat att äta och åter trött sjunker
samman med den sista tuggan knappt svald är det
herr Axel själv, som lägger henne till rätta bland
kuddarna, som sveper filten om henne, som släcker
ljuset - endast lämnande en svag liten lampa
brinnande - och som, då flickan ögonblickligen tycks
ha fallit i sömn, försiktigt smyger ut ur rummet.

Äntligen har han kommit till en punkt, unge
herrn, där han kan pusta ut, se sig om, småle ett
grand åt sig själv. Den nervösa oron, hetsen har
upplösts, det hemlighetsfulla är borta. Kvar stå
endast två fakta: han har gjort en ganska god
gärning, och han har skaffat sig en ganska besynnerlig
flicka på halsen. Det första gott och väl, det
senare - mera tvivelaktigt. Men det bekymrar
honom på det hela taget mycket litet. I klok