Sida 118

vore en tjuv. Kanske är han det också - i färd
med att bestjäla sig själv.

Flickan från, labyrinten har icke somnat. Vilken
trötthet skulle så snart förmått söva grubblet över
det underbaraste äventyr i världen? Ett äventyr,
vars utveckling och upplösning är lika oberäknelig
som en dröms nyckfulla bana. Hon kan väl knappt
tro - och kan hon ens önska? - att en hel natt
skall förflyta, innan någonting nytt och underbart
sker.

Och så inträffar någonting nytt och underbart.

Dörren glider upp och äventyrets prins träder in.
Var annat att vänta? Han smyger sig fram till
hennes bädd, böjer sig djupt ned över henne - var
annat att vänta?

Hon väntar med slutna ögon. Hon hör honom