Sida 119

åter smyga sig bort, hon hör nycklar rassla, lås
vridas om, lådor dras ut -

Det förstår hon icke. Hon öppnar ögonen, lyfter
litet på huvudet. Hon ser honom syssla vid
skrivbordet, ser honom ta än det, än det föremålet,
stoppa det i lådan, låsa. Så går han från låda till
låda, från skåp till skåp, på tå, ängslig som en
tjuv.

Och hon förstår, och hon förstår, och hon
förstår.

Var annat att vänta?

Han har gått och hon sätter sig upp. Med
fubblande brådska sätter hon på sig kängorna, kränger
kappan över axlarna. Sjunker ihop för några
sekunder, sitter med huvudet maktlöst tillbakaböjt och
stirrar under halvslutna ögonlock mot den matt