Sida 124

beställer in vin, tröstar och lugnar. En av ställets
kavaljerer gör dem sällskap. Han må väl ha funnit
något särskilt behag i hennes ansikte eller hennes
kropp, ty någon särdeles angenäm bordsdam är
hon icke. Han kan visserligen saklöst trycka
hennes arm och lägga sin egen kring hennes skuldror.
Men hon svarar enstavigt - om hon svarar alls.
Och hon stirrar oavvänt mot fönstret på ett sätt
som han finner obehagligt. Då tar han hennes
huvud och tvingar henne med milt våld.

Men i gränden och just utanför det där fönstret
står en ung man med en ytterst elegant och
korrekt aftonkappa kastad över axlarna. Han har stått
där en bra stund och betraktat den främmande
världen på andra sidan glasrutan. Nu hajar han till.
Ett ögonblick. Rycker så på axlarna, vänder sig
bort och försvinner i mörkret.

Flickan där inne har åter brustit i skratt, och