Sida 96

själsförmögenheter. Åtminstone får man den tanken då man
iakttar de människor som ständigt kretsa kring i
gränderna. Till synes utan mål, utan vilja och
utan hopp.

Människorna? Ja, om dagen ännu människor, men
redan i skymningen blott skuggor. Nå, det beror
väl till stor del på den usla gatubelysningen.
Sparsamt utdelade och sparsamt lysande lyktor tyckas

endast tjäna till att ytterligare förvirra vandraren.
Clair-obscuren blir alltför obscur. Portgångar och
prång tömma sitt mörker i gränderna. Sitt
mörker och sina skuggor. Ibland kan man få det
intrycket att mörkret är ett svart vatten, gränden en
undangömd venetiansk kanal, skuggorna långsamt
kringdrivande spillror.

Men det finns ju också ljuspunkter i mörkret.
Det finns här och var små bodar som bakom matt