Sida 156

således kosan genom labyrintens gränder, stiger in
i kaféet, mer ödsligt än vanligt. Icke ens fru
Grossman pryder dess fondvägg. En enda gäst finns
där, en flicka - och vid första anblicken kommer
hon honom att rycka till. Det är icke den han
söker, men kunde vara hennes tvillingsyster. Och
dock finns likheten blott i ett enda, men
dominerande drag: nöd.

Nu kommer kyparen, den unge mannen begär
upplysningar och hänvisas med en trumpen
åtbörd till den dörr som leder till hotellets inre
regioner. Han går uppför en trappa och står
ansikte mot ansikte med fru Grossman. Och den
upplysning han begär ges honom med ett så sött
leende att det får en svag reflex kring hans
mun.

Återvänt till maskeraden! Hans grubbel, oro,
skräcksyner ha varit överflödiga. Fru Grossman