Sida 157

visar honom flickans rum, och i sanning, här tyder
allt just på den glada brådska som föregår ett
maskeradbesök. Den unge mannen måste le - en
liten smula vemodigt kanske. Men han har ju ett
ärende. Han söker en förlorad liten tingest, som
i varje fall ej bör befinna sig i orätta händer. Han
sticker åt den mysande gumman en sedel och blir
ensam i rummet. Han börjar leta bland de
kringkastade föremålen. Och under det att han förgäves
söker vaknar hans oro på nytt.

Icke utan skäl kanske. Just nu kramar
flickhanden kring revolvern. Och just nu har den lilla
rokokogrevinnans ansikte ett uttryck som åter ger
henne en viss likhet med flickan på Café Polen.
Lyckligtvis är hon icke så ensam som hon, och

omgivningen är en annan. Vid hennes sida och med
armen kring hennes liv går kavaljeren. En liten,
liten smula snubbelfotad kanske, men allt annat än