Sida 158

tragisk. De gå mot vinterträdgårdens utgång, den
lysande grinden. Och där hänger affischen. De
stanna ett ögonblick, Ingrid höjer revolvern och
siktar mot affischen. Det skämtsamma ofoget
avstyres. Nu kommer en munter skara bakom dem.
Det är fru Grossmans protegéer, de tre gracerna
med kavaljerer. Balen är slut, men icke
karnevalshumöret. Gracerna skola återvända till labyrintens
dunkel - men i ett festligt tåg. Kavaljererna bära
facklor.

Tåget dansar fram över torget, lilla
rokokogrevinnan främst, stojande, munter, utan sorg eller
suck. Men plötsligt stannar hon, blir efter.
Framför henne ligger ett stort hus, dess fasad är
alldeles mörk, undantagandes ett stort fönster i
bottenvåningen. Däri ligger ingenting besynnerligt,
nej, det finns väl ingen människa som kan finna
det besynnerligt. Blott lilla grevinnan. Hon dras
oemotståndligt fram mot fönstret. En gång förr