Sida 159

har hon drivits framåt av samma oemotståndliga
makt och mot samma lysande fönster.

Närmare besett och betänkt är det kanske ändå
någonting besynnerligt och nästan spöklikt med det
där rummet. Där stå de korrekta, eleganta
möblerna, där står mitt i rummet spelbordet, och
från ljusskålen i taket flödar ljuset ned över tre
tomma stolar. Det är säkerligen den starka
belysningen i ett alldeles människotomt rum, som verkar
spöklikt. Man kan så lätt för någon sekund se det
befolkat av fantomer.

Det muntra festtåget har stannat, ropar efter
grevinnan och närmar sig nu. De finna henne
alldeles fascinerad av fönstret. Orsaken kunna de
icke förstå, ej heller uttrycket i hennes ansikte.
Men då de upptäcka en liten leksaksrevolver i
hennes hand skrika gracerna till i skälmsk fruktan.
Och lilla grevinnan vaknar, skrattar, vaknar till ett