Sida 161

med skratt och sång. Hon svänger facklan över
sitt huvud och dess ostadiga sken skulpterar fram
ur mörkret än här än där någon ömklig gestalt,
något tärt ansikte med sammanpressade läppar,
slött och trött stirrande ögon.

Helt naturligt att den unge mannen viker undan
för maskeradtåget. Det möte han nyss längtade
efter får plötsligt ett mera tvivelaktigt värde: i
varje fall måste det uppskjutas tills skaran
skingrats. Han viker därför in i sidogränden och fattar
posto vid kaféfönstret. Fru Grossman sitter på
sin gamla plats vid fondväggen och på bordet står
en halvutdrucken champagneflaska. Dagen - eller
natten - har varit god, gott och ljuvt är fru
Grossmans leende. Hennes blick glider genom rummet
för att åter och åter med intensiv och envis
smeksamhet fästas vid den ensamma flickan. Den
eländiga varelsen har tills vidare varken ont eller
gott av fru Grossmans vänliga tankar. Med huvudet