Sida 162

bakåtlutat, stött emot väggen, sover hon.

Och nu får fru Grossmans tankar och blick en
annan riktning. Maskeradföljet strömmar in.
Grevinnan, buren av tvenne kavaljerers skuldror, svänger
sin rykande fackla. Kyparen får brått. De bukiga
flaskornas antal växer oavlåtligt, och mellan dem
på bordet skall rokokogrevinnan dansa.

Då inträffar en liten episod, säkerligen för
stället vanlig. En av kavaljererna, beskänkt och glad,
finner det orimligt att en varelse och till på köpet
en kvinnlig varelse skall sitta där allena och orörd,
utan ringaste del i glädjen. Alltså går han fram till
henne som sitter och sover och kysser henne. Men
vare sig hon missförstår hans vänliga avsikter
eller att hon verkligen ej vill veta av dem - nog
av: hon värjer sig, det uppstår en kort liten strid,
som ej har värre följder än att han river loss den
tarvliga duk hon virat kring sin hals.