Sida 165

dörrvredet får plötsligt brått att draga sig tillbaka.
Rokokogrevinnan går rakt mot dörren, öppnar den.
Hon befaller flickan att lämna nästet med det
stolta namnet Och då varelsen tycks liksom
drunknad i en slö häpnad och då hon reser sig och tar
några osäkra steg mot de givmilda kavaljererna,
blir lilla grevinnan plötsligt vild av raseri. Hon
stampar i golvet, hon ställer sig med utbredda
armar mellan flickan och kavaljererna, hon pekar
på dörren.

Blir äntligen åtlydd. Dörren stänges mellan
tiggerskan och dockan. Vid fru Grossmans bord har
munterheten åter flammat upp. Episoden är glömd.
Men grevinnan dröjer vid det andra bordet. Där
ligger en trasa, duken, som flickan haft virad kring
halsen. Grevinnan tar den försiktigt med yttersta
fingertopparna, håller upp den, stirrar på den med
ett uttryck som kanske är vämjelse, kanske skräck.
Det är en smutsig flik av nödens dräkt hon håller