Sida 174

att det hela måste betraktas som en ren slump.
Varför skulle just jag och ingen annan bli far till
detta barn? - Plötsligt stod lilla frun tätt intill
honom, lysande som en liten låga, het som en
blixt av smärta. Hon viskade: Du säger alltså att
det var en slump - att det var en slump att vi
båda älskade varandra? Mike förnam hettan, han
förnam smärtan - men icke tillräckligt. Tänkandet
hade här som så ofta avtrubbat förståndet. Han
svarade i hög, nästan hånfull ton: Ja, det ska Gud
veta att det var en slump.

Under närmaste tiden förändrades ingenting i
hemmet frånsett Mike d. y. som utvecklade sig
fullt normalt och tillfredsställande. Han hälsade
nu sin far med pa-pa och sin mor med ma-ma
samt yttrade åtskilligt annat som föreföll Mike
d. ä. ganska lättförståeligt och klokt. Han åter
ändrade sin konversation och upprepade enträget
och tålmodigt: Kon säger muuuh, katten säger