Sida 179

liten allmänning, det är vad du är!

Mike d. y. gjorde då en befallande gest och
pekade med skallran på den plats, där fadern
brukade utveckla sina lärorika konversationer. Mike
d. ä. skakade på huvudet; han gick till ett
avlägset hörn av rummet, slog sig ned på golvet.
(Det var ont om stolar i det Todanzska hemmet.)
Unge Mike såg med förvåning denna brist på
faderlig lydnad; därpå gjorde han en energisk
volt och med ändalykten i vädret kröp han snabb
som en krabba bort mot fadern. Mike d. ä. följde
hans exempel och krabblade raskt bort till nästa
hörn; Mike d. y. efter. Så gick det rummet runt
ett varv eller två tills Mike d. ä. tröttnade och
lät fånga sig i sin hörna. Den unge Mike firade
segern med ett tjut och gav den gamle ett slag
på näsan med sin skallra. Det var ett kraftigt slag
och fast det kostade Todanz något blod kunde
han icke låta bli att känna sig belåten. Han satte