Sida 187

gummidjävlar och läto dem dö med hemska skrin, allt
till unge Todanz förnöjelse. Sålunda gick den
långa resan lätt och behagligt.

Efter framkomsten och sedan han något
orienterat sig satte Todanz sin plan i verket. Han
svepte Lill-Mike i en filt och gav knappt näsan hål
för andning. Upprörd av denna grymhet började
Lill-Mike skrika, grymta och sprattla, just som en
griskulting i säck. Jämmern ingick i planen. Todanz
ringde ihållande på stora portklockan, en lucka
öppnades och Cerberus kom till synes. Mike
förvred sitt ansikte och ropade: Till överläkaren!
Fort! Till överläkaren! - För att vara en verkligt
god intervjuare måste man även vara ett stycke
aktör. Mikes hets smittade portvakten, han
öppnade obetänksamt och då han i sin förvirring tog
för givet att denne besökare med ett skrikande barn
på armen måste ha en rekommendation från
läkaren, stack han strax fram en besöksbricka. Mike