Sida 190

Todanz tog fram notisboken. Han såg just
ingenting att skriva om och skrev därför om det han
icke såg, ty den dyrköpta tiden på denna
märkliga plats fick icke lämnas obegagnad. Reportaget
höll dessutom hans fantasi vid makt. Efter en stund
hördes röster från parken och Todanz såg genom
en murgrönskransad tittglugg en skara herrar
nalkas, några av dem klädda i kittelrock. Främst
gick en lågväxt, bredskuldrad man. Han liknade i
sin svarta dräkt en den stridande kyrkans man,
en romersk prelat med skarp profil, mörk och
hetsig blick, stark käke. Det var filantropen.
Bredvid honom gick en äldre, gänglig herre, antagligen
överläkaren. De båda herrarna samtalade livligt
antagligen om hemmet, men då Todanz icke var
inne i saken fortsatte han sitt fria reportage. På
trappan mottogs filantropen av betjänten;
överläkaren och assistenterna avlägsnade sig. Nu var
rätta stunden för Todanz att föra kammen genom