Sida 191

håret, dra ned manschetterna och intaga en ledig
hållning. Strax därpå stod den berömde filantropen
i dörren.

Todanz fick ögonblickligen ett alldeles bestämt
och koncentrerat intryck av filantropen: han var
en man, som inte hade det bittersta emot att kasta
en annan man utför trappan. Todanz inställde snabbt
sitt själsliv just på denna möjlighet och avnjöt
redan i fantasien några praktfulla rubriker: »Känd
journalist utkastad av världsberömd filantrop -
Nyckelbensbrott - Elberfeld-Barmen sinnessjuk?»

I det han så tänkte, såg han filantropen stiga fram
till skrivbordet och gripa en tämligen lång
papperskniv av elfenben. Den var tunn som ett löv och
föga ägnad att väcka förskräckelse. Dessutom
smålog filantropen, murrigt-välvilligt, och yttrade: Jag
antar, att ni är far till bytingen hos portvakten.
Ni har fästat en lapp på hans rygg med påskriften: