Sida 192

Jag är Mike Todanz son, rättsinnige upphittaren
erhåller riklig belöning av min far. Det är ni, det
är ni, löjliga människa! Todanz svarade med
värdighet: Jag är icke löjlig, jag är försiktig. En far
kan aldrig vara nog försiktig. - Alldeles riktigt,
medgav filantropen. I all synnerhet på den här
anstalten. Barn kommer lätt bort här. Man
återfinner dem inte. - Todanz tyckte sig fatta ironien
i denna anmärkning; icke förty blev hans hårfäste
fuktigt.

Nå, fortsatte Elberfeld, vad vill ni veta.
Notisboken säger mig att ni är journalist. Jag brukar
inte låta intervjua mig, men ni har ju så att säga
betalt entré - dessutom kommer det att förarga
min käre vän överläkaren. Gå på, men kort! Todanz
svarade färmt: Jag önskar absolut veta vad ni
absolut önskar, att ingen måtte få veta. Allt det
andra vet man redan, det är journalistiskt
värdelöst. Filantropen drog isär läpparna till ett