Sida 194

torkade tårar? Säg det, ni sentimentale gyckelbock,
så ska jag säga er något annat! - Gyckelbocken
sårade Todanz, som med en viss skärpa i stämman
genmälte: Hon var likvisst er dotter! - Det var
hon, medgav filontropen. För så vitt jag vet är vi
allesamman söner eller döttrar. Att den lilla råkade
vara min dotter var en slump - hon kunde lika
gärna ha varit er. Hennes betydelse hade varken
ökats eller minskats.

Vi antaga, att Todanz då han hörde dessa halvt
cyniska satser, erfor en känsla liknande spökrädsla.
Kanske såg han inför sig sin kära f. d. hustrus
i harmsen häpnad stelnade drag. Den gode, ömme
fadern bör ha haft en känsla av att den en gång
kallsinnige faderns cynism äntligen frambesvurit
en vedergällning.


Filantropen fortsatte livligt: Min anstalt är