Sida 201

suga två tredjedelar av hans mannakraft. Han skall
kunna ägna den helt åt sin egen utveckling, åt sitt
arbete, åt samhället. Det är andlig renlevnad, allt
annat är snusk! Snusk, hör ni, snusk! Ni enfaldiga
människa! Ni urusle journalist! Ni padda-padda!

Dessa elakartade tillmälen framslungade han med

dov, nästan hes röst och ackompanjerade dem med
vildsinta slag i bordet. Plötsligt brast elfenbenskniven
i tu stycken. Lika plötsligt slocknade den
rasande världsförbättrarens vrede. Han sjönk ned
i skrivstolen och visslade sakta. De båda
elfenbensbitarna höll han framför sig och sökte
sammanfoga dem. Hans min var ömkligt snopen, han
mumlade med stukad stämma:

Detta var ledsamt, detta var i sanning ledsamt.

Den rike mannens djupa bedrövelse förvånade