Sida 212

Olof Schager slapp alltså tämligen lindrigt undan
följderna av sin förseelse, men helt och hållet
undslapp han dem icke. Olyckan ville nämligen, att
mor i Nor en kort tid efter den husliga stormen
blev sinnessjuk. Visserligen hade hon i all sin tid
varit en konstbesynnerlig och underlig människa,
orsakssammanhanget låg dock alltför tydligt i
dagen för att icke hennes olycka skulle skyllas på
dottern och på dotterns förförare. Gammalt folk
skakade på huvudet och suckade sorgesamt. Och
den enda äldre person, som alls icke ville veta
av något samband mellan dotterns öde och moderns
olycka, var faster Schager. Kanske fruktade hon,
att brorsonen skulle taga saken alltför tungt.

Det gjorde han nu verkligen icke. Stora Vi, en
gård om fyrahundra tunnland öppen åker, tog hans
unga krafter helt i anspråk och kom honom att
tämligen snart och tämligen fullständigt glömma