Sida 221

ginare och bättre vägen förde förbi Södra Nor. Av
naturliga skäl brukade herr Olof om möjligt
undvika den vägen, och allra minst passade den honom
i dag. Mötte han bonden, bleve han tvungen att
stanna och redogöra för ärendets gång i
staden. Det skulle försinka honom och bleve
dessutom en mindre angenäm inledning till dagens
händelser. Han såg på klockan, hon fattades en kvart
i tio. Klockan halv elva frukosterade överstinnan,
ensam på sitt rum; en synnerligen lämplig tidpunkt
för ett möte i hallonhäcken. Kyrkvägen skulle
säkert taga dryga fem kvart, Norvägen tre. Han
bestämde sig för Norvägen. Rede han i raskt
trav genom byn, behövde han väl näppeligen stanna
för att tala med bonden.

Vägen låg bred och vit, rak och mjuk av djupt
damm; han satte hästen i trav. Efter fem eller sex
minuters ritt mötte han mor i Nor, den sinnessjuka.
Ännu på betydligt avstånd kände han igen henne