Sida 227

fälld över överstinnans fönster, ett tecken att hon
satt vid frukostbordet. En smula upphetsad
återvände han till hallonhäcken.

Efter vid pass tio minuter förnam han ljudet av
steg i gruset. Lätta steg men alltför långsamma
för att härröra från hans flicka. Alltså var det
någon av systrarna. Och nu hörde han henne
smågnola; alltså var det Ellen, den yngsta. Och nu
trängde hon fram i häcken, hållande framför sig
en liten spånkorg; alltså kom hon för att plocka
hallon. När hon varsnade Olof Schager gav hon
till ett skri av skrämsel och överraskning, desto

mer förvånande som överstinnan alldeles nyss hade
sagt till henne: Han står i hallonhäcken och väntar.
Gå för all del ned till honom. De skakade hand och
herr Olof förklarade sin därvaro; han hade ridit
förbi och lockats av hallonen.