Sida 229

räckte honom en handfull hallon, som han
tankspridd stoppade i mun, glömmande att tacka.

På hemvägen, som tycktes honom längre än bortvägen,
räknade han ut, att Lotten antagligen kommit
till Stora Vi vid halv elvatiden eller tre kvart
på elva. Han undrade över, att hon valt den längre
och besvärligare kyrkvägen. Kanske kände hon
samma motvilja mot att passera Södra Nor som

han själv? Tanken stack honom en smula och
kom honom att sporra hästen. Strax före halv tolv
svingade han sig ur sadeln vid Stora Vis trappa.
Han for med blicken över grusplanen men kunde
icke upptäcka några färska hjulspår. I nedre
förstugan mötte han köksan, som doftade så starkt av
kaffeångor att han plötsligt erinrade sig sitt löfte
till den sinnessjuka kvinnan. På hans fråga
svarade köksan, att mor i Nor ej varit synlig men att
far själv och två andra bönder varit där och sökt