Sida 238

förverkligats som en ond tanke plötsligt förverkligas

i en ond handling, eller som en ond dröm
förverkligas i ett hemskt uppvaknande. Redan urskilde
han var man i gruppen, igenkände samma klunga
av karlar, som han sett vid vägskälet. Främst gick
bonden i Nor, fri, utan börda. De andra buro
mellan sig på en bår av grovhuggna stolpar och
gula bräder, spillror av giggen, en kropp höljd i
ett svart skynke.

De möttes, herr Olof och männen. Båren sattes
ned. Bonden i Nor lyfte en flik av det svarta
skynket. Herr Olof såg och slöt ögonen. Efter en
stund sade han:

Jaså, det är hon.

Och bonden i Nor upprepade: