Sida 239

Ja, det är hon. Det är mor.

Även de andra männen yttrade några ord. Det
var dock en lycka i olyckan sade en av dem, att
det var gumman och inte unga fröken, som fick
släppa livet till. En annan berättade, att de hade
mött fröken Lotten bortom vägskälet strax efter
det att herr Olof ridit förbi. Hon var alldeles
oskadd och hade sneddat genom skogen för att så
fort som möjligt få hjälp från Stora Vi. En tredje
skildrade utförligt, efter fröken Lottens
beskrivning, hur olyckan inträffat. Gumman hade suttit
vid vägkanten utåt grusgropen. Hon hade varit
alldeles översållad med ängsblommor och
skogsblommor, blad och kvistar. Och hon hojtade och
skrek, lycklig över att vara fri. Mindre än så kunde
skrämma en häst i sken. Men till på köpet hade

hon börjat dansa runt kring hästen, flaxande med
sin svarta kappa. Det var nog ren elakhet. Ty hon