Sida 271

Klockan åtta på denna julaftons morgon hade en
prydligt inlackad chokladask stått på salsbordet.
Redan vid elvatiden var asken försvunnen. Den
återfanns - men tom. Även innehållet återfanns -
men uppätet. Va ska man säga om sådant? Snatta
sin egen julklapp! Emellertid - det var julafton

och chokladasken fick krypa i glömskeasken. Dock
inte helt!

Den andra anklagelsen lyder: Mamma fick inte
vara i fred. Den tarvar att skärskådas. I fred? På
julafton? Anmärkas bör att Jonte under sin snart
sexåriga levnad vid flera tillfällen beskyllts för att
vara en kall natur. Han hyser ingen ömhet för
sin mor, han skyr att bli smekt (han är väl ingen
jänta heller!), han leker helst med barnen på
gården och lämnar sin stackars mor ensam. Och nu
hets det plötsligt att han är efterhängsen! Varför
vill hon egentligen vara i fred? Hon har någonting