Sida 273

lägger tassen i mattes knä, tigger något gott.
Utelämnar man detta karakteristiska drag, så är man
helt enkelt ingen hund. Men en mamma som
tänker saknar förstånd. Åtminstone saknar hon
förståelse. Jonte får inte något gott, inte på hela
dan. Va falls? På julafton? Nej, inte en karamell
ens. Han har tagit ut sitt i förskott. Han borde ha
tänkt på det innan han slök asken. Moraliska,
hygieniska och ekonomiska skäl tala mot varje
eftergift. Mamma är obeveklig. Hon är riktigt
elak. Nära på.

Jonte gråter inte. Han är ju ingen jänta. Men
han blir förbistrat allvarlig och tungsint. Mamma
ser det med en viss oro. Hon avskaffar den
tråkiga hundleken. Han får lov att leka precis vad
han vill och hon skall leka med. Det lättar! Han
tar med glättig hug en översikt. Han stannar vid
spårvagnskonduktör. Eller kanske general? Båda
banorna intressera honom lika. Mamma får välja.