Sida 276

ackompanjemang till det krävande tankearbetet.
Plötsligt tystnar ackompanjemanget. Hon ser upp.
Han står på huk, tittar in under bordet. Han

betraktar henne sorgset och förebrående. Han
säger: Varför vrålar mamma inte? Vråla? Ja visst!
Vad är väl en vrålapa som inte vrålar? Hon ska
vråla i ett sträck. Då kryper hon ut ur buren och
förklarar att vrålapan var ju ett misstag. Hon
hålles ej i bur just på grund av sitt rysliga läte,
som skrämmer bort publiken. Däremot kunde hon
gått tänka sig att vara elefant, en stillsam, betänksam varelse. Han samtycker. Dock under förutsättning
att hon trampar av och an, av och an, samt då
och då trumpetar gällt i hans trumpet. Ty att
trumpeta är elefantens käraste sysselsättning.
Vidare bör hon ta fram karamellerna. Vad ska han
eljes mata henne med? Och elefanten vill matas:
därtill har han sin långa snabel.

Åter konflikt. Elefanten slopas. Andra invånare