Sida 281

Han går ut i tamburen och återvänder med sin lilla
rock och mössa. Han skulle nog vara karl att sätta
på sig rocken själv, om inte ärmarna vore så
trånga. Vad tänker han göra? Han svarar: Jag går
ut på gårn och leker med de andra. Så får mamma
vara i fred.

Han går nedför trapporna med utbredda armar,
som om han ville ta hela världen i famn. Men de

utbredda armarna bero av de trånga ärmarna -
han vill visst inte ta den vrånga världen i famn.
Och den vrånga världen bereder honom en ny
missräkning - gården är tom och tyst. Inte leker man
på gårn på julafton. Det är ju inte alla mammor
som vill vara i fred för att få tänka. Missmodig
traskar han kring i det skymmande grådiset. Ingen
snö heller - en trevlig julafton. Han vankar ut på
gatan. Den är också tom och tyst, en liten gata
utan butiker. En gräslig gata. För att vara julafton.