Sida 282

Inga bilar, inga karamellbutiker, inga tomtar, ingen
varulv -

Då kommer han. Han smyger sig fram utmed
husväggen, spejar upp mot fönstren. Han har sin
mänskliga gestalt och haltar helt litet på ena benet.
Han är mycket lång och mycket mager, svept i en
svart kappa och med skinnluvan nedpressad ända
till ögonbrynen. Skygg är han, spritter till när han
får syn på pysen, alldeles som katten då han
varsnar musen. Så glider han varligt som en skugga
fram till den lille, böjer sig ned över honom. Då
han ler ser gossen huggtänderna, stora, spetsiga.
Ögonen tindra blått som glöd i spisen. Ansiktet är
magert och vitt. Han viskar:

Är du rädd för mig? Vem tror du jag är? Pysen
andas tungt, han har kväljningar av ångest, men
han kan varken skrika eller springa. Han viskar
till svar: