Sida 285

och sabel och allt vad som hör till en rätter
general. Men inte nog med det. Hela paradiset är hans.
Bara att välja, bara att sticka fram sitt lilla finger
och peka. Djur och båtar och dockor och
tennsoldater och allt. Över honom glänser Betlehems
stjärna, stor som ett hjul eller mycket, mycket
större. Hela salen, hela huset är ett enda stort
julfyrverkeri. Och i detta fyrverkeri försvinna
varulven och pysen.

Och mamma? Hon tänkte. Som hon sagt att hon
skulle göra. Hon fattade till och med ett beslut.
Så ringde hon till några väninnor, så skrev hon
några brev, så skickade hon per telefon ett
iltelegram. Hon förrättade några sysslor, märkte
plötsligt att det var tyst och tomt omkring henne. Hon
var sannerligen i fred. Nu gick hon till köksfönstret
och ropade ut över gården. Intet svar. Hon sprang
nedför trapporna. Gården låg tyst och tom. Hon
knackade på hos grannarna. Ingen hade sett något.