Sida 288

Sade och somnade. På stående fot. Den trevliga
julaftonen hade verkligen varit trevlig. Och även
det tar på krafterna. Hon bar in honom, klädde

av honom, lade honom. Då hon ordnade hans
kläder prasslade ett papper i blusen, ett brev, fäst
med säkerhetsnål. Hon läste i en handstil som
hon kände väl och alltför väl:

Kära du, tack för ditt brev! Ditt beslut blev
ingen överraskning. När jag skrev och bad dig och
pysen jula hos mig visste jag redan att du skulle
vägra. Du kan icke förlåta mig och du vill jula med
dina vänner. Eller ska vi säga - vän? Gott. Jag
har tiggt dig om förlåtelse i tre år. Nu kan det
vara nog. Jag vill bara göra ett sista försök.
Emellertid var det litet trist att jula ensam i mitt så
kallade hem. Jag beslöt att resa till Stockholm.
Kanske hade jag en liten elak baktanke att på
något diskret sätt störa din julfrid en smula. Jag