Sida 427

sergeant Alruths smak. Men när det gällde att
hålla sig framme vid grötfatet, var den gode
sergeanten så pass bortkommen och buskablyg,
att han troligen aldrig skulle ha satt sin fot på
Kåseholm, om icke följande händelse inträffat.

Det spelades den sommaren tämligen högt och
vilt bland de yngre officerarna vid regementet.
Hedens pilkringkransade ödslighet hade inga
kvällsnöjen att bjuda de unga herrarna, som
således voro hänvisade till ett visst tälts halvt om
halvt förbjudna och alltså desto mera lockande
förströelser. Här samlades dagligen lyckliga
spelare och olyckliga och bland de senare utmärkte
sig för sitt hänsynslösa och dåraktiga spel
underlöjtnanten Rutger Berg-Weedenheim, en pojke på
tjugutvå eller tjugutre år, svartmuskig som en
zigenare, livlig och obehärskad, sällan i jämvikt.
En afton, då unge herrn förlorat börsens sista
styver vid spelbordet, sprang han ut i